Vänsterns Studentförbund Umeå

Debatten kom, inte helt översakande, att till stor del handla om jobben, och Sjöstedt ställde regeringen mot väggen för den skenande arbetslösheten och de ökande skillnaderna i samhället. Edward Riedl försvarade allianspolitiken med att prata om tillväxten och om Anders Borgs förträfflighet - hur tillväxten fördelas (eller inte fördelas), vilket ju utgör problemet, var dock mindre intressant, och hur Borgs politik hjälpt de arbetslösa och de utförsäkrade är alltjämt höljt i dunkel.

Ett annat intressant ämne som på Sjöstedts initiativ diskuterades var den hemliga finansieringen av Moderaternas valkampanj - vilka är donatorerna, och vilket inflytande har de över partistyrelsen? Riedl svarade med ett ganska radikalt förslag om förbud mot all finansiering av politiska partier undantaget den som kommer i form av medlemsavgifter och partistöd. Ingen människa tror naturligtvis att någonting sådant kommer bli verklighet inom en realistisk framtid, så varför Riedl och hans gäng inte tills vidare ändå kan redovisa vilka det är som pumpar in alla miljoner i det gamla högerpartiet förblir en fråga värd att ställas.

Sjöstedt förnyade därtill de Rödgrönas löfte om att göra verklighet av Norbottniabanan. Det föll inte i vidare god jord hos Riedl, som - något enfaldigt, får sägas - invände mot det faktum att det hela är tänkt att ske "med lånade pengar". Kritiken är lite märklig på två vis: för det första eftersom Riedl får det att framstå som en abnormitet att låna till samhällsinvesteringar så som infrastruktur, vilket naturligtvis inte är fallet (då hade vi inte kommit långt), och för det andra eftersom Moderaterna alltjämt med andra handen ger någon slags halvt löfte om att de också vid en valseger ska göra slag i saken och bygga Norrbottniabanan - men för vilka pengar ska då det ske, är det de alltid lika hemliga miljonärerna som ska öppna plånboken igen? Vi tvivlar, även om de säkert skulle ha råd efter att borgarna daltat med dem och deras gelikar i fyra år.

Den allmäna känslan hos oss som vill se ett mer socialistiskt samhälle och en annan regering med en annan människosyn var under och efter debatten mycket god, då det inte råder någon tvivel om varåt studenterna på det röda universitetet lutar i valet. 

Även om vi inte håller med honom i någon större utsträckning vill vi hur som helst, i likhet med Sjöstedt, också passa på att tacka Riedl för att han, i motsats till exempelvis Maud Olofsson, inte smiter från debatten.